7 maj 2017 öppnade utställningen Kristna vikingar i Varnhem på det som kommit att kallas Kata gård i Varnhem i Västergötland. Till denna skrev Maria Vretemark utställningskatalogen Kristna vikingar i Varmhem (2017).
Varnhem ligger på västsluttningen av platåberget Billingen. Det är en fornlämningsrik bygd med spår av mänsklig aktivitet ända sedan äldre stenåldern. Ruiner från ett medeltida cistercienserkloster är synliga idag vid Varnhems klosterkyrka. Detta kloster är emellertid inte den första kyrkliga institutionen på platsen. Där fanns tidigare en privatkyrka i sten med sin föregångare i trä som tillhörde en välbärgad stormansgård. Den ligger som ruin i parken nära klostret.
Som bevarings- och förmedlingsåtgärd beslutades att man skulle bygga ett tak över kyrkoruinen 2016. Detta för att skydda ruinen från regn och solljus och man valde samtidigt att göra den ovan nämnda utställningen, som berättar om vikingatiden i Västergötland. Utställningen är baserad på resultat av forskningsprojektet Varnhem innan munkarna kom som Västergötlands museum i Skara påbörjade 2005. Jag har inte kunnat hitta någon information om projektet är avslutat, men ännu när boken publicerades 2017 verkar det fortfarande ha varit igång.
Klosterruinen i Varnhem undersöktes arkeologiskt 1921 av Axel Forséen. Ortsbefolkningen berättade då att det funnits något på den så kallade Flaggstångskullen i parken bakom ruinen. Vid närmare undersökning av kullen påträffades rester av kalkstensmurar som tolkades som en tidig kyrka/borg. I september 2005 startade nya arkeologiska undersökningar som också hittade kalkstensmurarna. Undersökningarna pågick till 2008 och återupptogs sedan igen 2015.
I skriftliga källor från 1000-talet kallas Västergötland Westragothia och vikingatida lämningar, i form av förkristna gravfält, finns framför allt från 800-talet. En av dessa ligger vid infarten till Varnhem från Skara/Skövde-vägen. Det upphör att användas under 900-talet och Maria Vretemark menar att det beror på kristendomens ökande inflytande i området. En jämförelse med t.ex. Uppland är väldigt intressant. I min masteruppsats Dödens uppluckrade identiterer: gravar på gränsen mellan hedniskt och kristet (Wuopio 2015) (Den finns att läsa här, men jag kan inte garantera kvaliteten på den.) studerade jag hur äldre gravfält där fortsätter att användas, men med kristet gravskick in på 1100-talet. Ett exempel på den lokala/regionala variation som man måste vara beredd på när man handskas med (för)historien (och nutiden) i Sverige.
Maria Vretemark gör en utvikning till historien om danske kungen Knut den stores rike och dess påverkan på situationen i Västergötland. Bl.a. omtalar hon thegnarna som användes i England sedan 600-talet som begrepp för krigare i kungens tjänst. Dessa är omnämnda på runstenar i Skandinavien. Främst i Danmark och Skåne, men det finns ett trettiotal runstenar där dessa krigare nämns även i Västergötland.
Maria Vretemark citerar (på modern svenska) ett brev från 1027 där Knut den store menar att han är "kung över hela England, över danerna, norrmännen och en del av svenskarna (citat av Vretemark 2017:14)." Jag har inte kontrollerat detta närmare inför skrivandet av detta inlägg, men om det stämmer, skulle det kunna vara ett av de tidigaste beläggen för att personer i Götaland kallas svenskar (svear?).
Den äldre kyrkan i Varnhem är en av Sveriges äldsta stenkyrkor. Den är daterad till ca 1040-talet när stenbyggnadstekniken var ny i Norden. Maria Vretemark menar att den nådde det inre Västergötland så pass tidigt, bevisar att området under den tiden var väldigt expansivt. Flera kyrkor var troligen under konstruktion samtidigt, inte minst Mariakyrkan i Skara som är det äldsta biskopssätet i Sverige även om mer exakt datering av dess grundande än till tidigt 1000-tal inte verkar låta sig göras (se t.ex. Nilsson 2001:79-81). Man kan undra vilken relation man i Varnhem hade till biskopen som inte var mer än ca 15 km bort, men det är inget som Vretemark tar upp.
Stenkyrkan i Varnhem var 15x8 m och bestod av två rum: ett långhus i väster och ett smalare kor i öster. Koret var beläget ca 50 cm högre en långhusets golv och en trappa med ett fåtal steg ledde upp till det. Kyrkan var byggd av kalksten som Vretemark tror brutits på Billingen. Under hela långhuset fanns en krypta.
Koret med altaret var enbart till för prästen och det fanns säkert en avgränsning mot långhuset. Altarskivan hittades i koret i tre delar vid de arkeologiska undersökningarna 2006. Tre sidor var fint huggna medan den fjärde var grovhuggen för att passa in i en fönsternisch i korets östra vägg. Altaret är en symbol för det bord där Jesus delade bröd och vin med sina lärljungar vid den sista måltiden före korsfästelsen. Där förrättas mässan med nattvarden som centralt element och därför är altaret den heligaste platsen i kyrkan.
Maria Vretemark berättar också att ett av de mer ovanliga fynden i kyrkan är en sten i en vulkanisk bergart från östra Medelhavet som kallas grekisk porfyrit. Av en naturlig slump har bokstäverna IX bildats i ljusgrönt på stenen. Dessa utgör grekiska initialer för Iesus Xristos. Vretemark kallar stenen för ett resealtare. En mer korrekt benämning är dock sepulkralsten (se t.ex. Tesch 2007). Den lilla stenen utgör bara en liten del av resealtaret, ofta locket på en relikgömma. Själva altaret består även av en träskiva omkring stenen.
Kryptor är ovanliga i svenska kyrkor och till skillnad från i Varnhem, brukar de ligga under koret. De flesta finns också i större kyrkor som domkyrkorna i Skara och Lund. Däremot har man även påträffat dem i de mindre kyrkorna Sverkerskapellet i Alvastra och i Drottens kyrka i Lund. Maria Vretemark nämner inte museiträdgårdskyrkan i Sigtuna, men det kanske beror på att kyrkan inte är helt utgrävd och att dess förekomst därför ännu så länge är hypotetisk (se t.ex. Tesch 2001).
I kyrkväggen påträffade arkeologerna en del av en malsten i bergarten glimmerskiffer. Den har utgjort undre delen av en handkvarn. Malstenar är enligt Maria Vretemark vanliga fynd i kyrkor (Hon använder Lurö kyrka i Vänern som ett annat exempel.) och kan tolkas som del av kyrkans "heliga magi" med koppling till nattvardens bröd enligt Vretemark. Jag skulle dock personligen inte vilja dra så höga växlar kring religiös symbolik. Malstenar används ofta som byggnadsmaterial även i profana byggnader. En påträffades nyligen i en byggnad på Rolsta bytomt i Märsta i samband med en arkeologisk undersökning där i somras (Wertwein 2026). Jag skrev om detta i inlägget Arkeologi: Rolsta bytomt (24 juli 2026).
Den tidiga kyrkan var könssegregerad och socialt hierarkiskt indelad. Män och kvinnor gick in/ut ur kyrkan genom separata ingångar: kvinnor på nordsidan och män på sydsidan. Kvinnornas ingång kom senare att sättas igen. Uppdelningen gick tillbaka på Jesus korsfästelse med jungfru Maria som stod på den högra (norra) sidan om korset och Johannes som stod på den vänstra (södra) sidan. Könssegregationen finns även belagd på tidiga kyrkogårdar där männen har begravts i söder och kvinnorna i norr. Detta gäller även för gravarna på kyrkogården i Varnhem.
Den sociala hierarkin avspeglas också av att finare gravar med kalkstenskistor placerades närmast kyrkan. Dessa tillhörde troligen ägarfamiljen och de finaste kalkstenskistorna hade även fått en huvudnisch. Enklare gravar, placerades längre bort från kyrkogården.
Kyrkogården runt stenkyrkan bedöms av Maria Vretemark som stor. Den har varit i bruk mellan första halvan av 900-talet då en eller ett par generationer begravdes där före den första kyrkobyggnaden byggdes. Vretemark uppskattar antalet gravar på kyrkogården till 3000, men då bara ca 300 är undersökta, vill jag vara försiktig med en sådan uppskattning. De döda har lagts ner obrända med huvudet i väster och fötterna i öster, vilket är typiskt för det kristna gravskicket och visar att Västergötland började kristnas på 900-talet.
En gravtom yta inne i stenkyrkans kor, vittnar om att stenkyrkan föregåtts av en träkyrka. Genom datering av gravarna omkring den, säger Vretemark att den måste vara byggd före 1020, troligen i slutet av 900-talet. Den var bara 6x4m lång och hade inte ett separat kor. Detta räckte emellertid då kyrkan under denna period inte hade någon församling. Den var bara till för prästen.
På 1800-talet flyttade man en vackert dekorerad runhäll från kyrkogården. Den har en inskrift av långkvistrunor. Den lyder: "Katil karþi stan þinsi aftr Katu kunu sina sustur þurils" (Kättil gjorde denna sten efter Kata sin hustru, Torgils syster.) Att broderns namn nämns, gör att jag inte kan låta bli att undra över om Kättil kommer "utifrån" till gården när han gifter sig med Kata och att Kata och Torgils är del av ägarfamiljen. Det är denna Kata som har givit namn åt Kata gård. Om vi får tro historien om hur Fru Sigrid, donerade godset till cisterciensermunkarna heter det Varnhem. Då detta idag är namnet på samhället, förstår jag att man valt att kalla utställningen om den äldre stenkyrkan och gården något annat.
2006 påträffades en finare kvinnograv i kalkstenskista nära kyrkan där spår på locket tydde på att en gravhäll varit placerad ovanpå det. Därför tolkas graven som att det är Kata. Analysen av skelettet visar på en 160 cm lång kvinna som var ca 30-35 år när hon dog kring 1040. Benen uppvisar inga förslitningsskador och hon hade jämna fina tänder. Vad hon dog av, kunde inte beläggas utifrån skelettet. Kistan var tillverkad direkt för hennes begravning. Kalkbruket hade inte hunnit torka när hon placerades i kistan och därför kan vi se avtryck från tyget i hennes begravningsdräkt, men inga textilier har bevarats.
Gården som kyrkan tillhörde hade en lång historia tillbaka i järnåldern. De äldsta dateringarna från boplatsen kommer från tiden kring Kristi födelse. Arkeologiska undersökningar har avslöjat en stor boplats med flera kringliggande gravfält från framför allt romersk järnålder omkring den. En del av gravarna innehöll exklusiva föremål som vittnar om kontakter med Romarriket samt de äldsta kända fynden av ben från tamkatt i Sverige.
I mitten av 1100-talet donerade fru Sigrid godset till cistercienserorden. Detta orsakade en släktfejd. Genom de bevarade källorna vet vi att Sigrid var släkt med Kristina av Stenkilska ätten som var gift med Erik Jedvardsson (Erik den helige), anfader till Erikska ätten. Under andra hälften av 1100-talet tar också begravningarna slut på kyrkogården. Kan kyrkogården därför bara ha varit till för hushållet som ägde gården?
Kyrkan verkar ha blivit använd för andra ändamål än religiösa efter att munkarna tog över. Arkeologerna hittade en eldstad inhuggen i kyrkans vägg och en schackpjäs som båda har daterats till 1300-talet. Maria Vretemark tolkar det som att byggnaden använts som någon form av gästhus för besökare till kloster. Från 1300-talet finns också spår av metallhantverk i koret. Däremot finns ingen spår av någon typ av verksamhet från 1400-talet. Trots detta menar Vretemark att kyrkan revs först på 1530-talet samtidigt som klostret.
Kristna vikingar i Varnhem är informativ och lättillgänglig. Jag har inte besökt Kata gård och kan därför inte säga något om utställningen som sådan, men den fungerar bra att läsa även långt borta från Varnhem. Däremot kan jag tycka att den är lite rörig då den hoppar mellan olika ämnen. Det får en emellertid inte att tappa tråden, vilket gör att helhetsintrycket trots allt är positivt.
Referenser
- Nilsson, Bertil 2001. Sveriges kyrkohistoria 1. Missionstid och tidig medeltid, Verbum, Trelleborg
- Tesch, Sten 2001. Olof Palme, S:ta Gertrud och Sigtunas medeltida kyrkotopografi, i: Biskopen i museets trädgård. En arkeologisk gåta, red: Sten Tesch & Rune Edberg, Sigtuna museums skriftserie 9, Stockholm, s 9-44
- Tesch, Sten 2007. Tidigmedeltida sepulkralstenar i Sigtuna - heliga stenar från Köln för såväl hallkult som mässa i stenkyrka, i: Situne Dei 2007, Sigtuna museum, Sigtuna, s 45-68
- Vretemark, Maria 2017. Kristna vikingar i Varnhem, Västergötlands museum, Sverige
- Wertwein, Göran 2026. Arkeologisk undersökning, Rolsta bytomt, 16 juli 2026, muntlig uppgift
- Wuopio, Amanda 2015. Dödens uppluckrade identiteter: gravar på gränsen mellan hedniskt och kristet, självständigt arbete på avancerad nivå (masteruppsats), Uppsala universitet https://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A808801&dswid=5687 (Läst 29 oktober 2026)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar