2016 var det 500 år sedan som drottning Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) föddes. För att fira henne, fick Karin Tegenborg-Falkdalen i uppdrag av släktföreningen Leijonhufvud att skriva biografin Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551) (2016). Att döma av inledningen, tyckte Tegenborg-Falkdalen att det var ett roligt uppdrag: "Det har varit inspirerande att försöka skriva fram henne ur kungens skugga och att skildra händelserna och tiden ur Margareta Leijonhufvuds perspektiv (2016:7)". En bra målsättning, men frågan är om hon lyckas särskilt bra. Boken berättar egentligen stundtals mer Gustav Vasas historia, vilket Tegenborg-Falkdalen försvarar med att det finns fler uppgifter om honom idag. Men jag tänkte börja med det jag anser vara positivt.
Karin Tegenborg-Falkdalen har nu (2026) tio år efter att Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551) publicerades skrivit flera böcker om vasatidens kvinnor. Då de har ett lite annat fokus, innehåller de uppgifter som inte finns annorstädes, vilket är bra. Jag tycker även att det är positivt att hon, som disputerad idéhistoriker, finner det självklart att skriva till en publik utanför universitetsvärlden. Särskilt som hon inte talar ner till sina läsare. Det främsta problemet med Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551) är emellertid att väldigt mycket av det som Karin Tegenborg-Falkdalen tar upp i boken inte alls känns relevant för den som vill veta något om just Margareta Leijonhufvud.
I boken Läsa liv: biografin - en levnadsteckning (2026) går Ingrid Elam igenom biografigenrens historia och frågar sig både vilka man skriver biografier om och varför genren är så populär. Hon tar upp fransmannen Marcel Schwob som i förordet till sina Vies Imaginaires (1896) menade att historievetenskapen bara bryr sig om det individuella ifall det direkt påverkar det allmänna händelseförloppet (Elam 2026:55f). Detta stämmer väldigt väl på Karin Tegenborg-Falkdalens val i Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551). En allmän svensk rikshistoria prioritera framför Margareta Leijonhufvuds personliga historia. Denna historia finns skildrad på många andra ställen och då Tegenborg-Falkdalen inte ifrågasätter tolkningar som framförts på senare år, har hon egentligen inte mycket att tillföra. Jag tänker en del på det Bea Uusma skriver i Expeditionen: Min kärlekshistoria: "När jag läser böckerna i följd upptäcker jag att författarna citerar uppgifter från varandra när de skriver om vad som kan ha hänt på Vitön. Antaganden som upprepas tillräckligt många gånger, förvandlas till slut till sanningar (2025:16)". I inlägget Bea Uusma - Expeditionen: Min kärlekshistoria (16 maj 2026) diskuterade jag om det verkligen kan sägas vara "sanning" som skapas om felaktiga påståenden upprepas. Därför hänvisar jag dit. Då jag har mycket att säga om tolkningar som Tegenborg-Falkdalen gör både själv och som hon upprepar från andra som jag kan avfärda som felaktiga eller som framstår som märkliga/ologiska, kommer jag att i senare inlägg återkomma med citat från boken som jag kommer att gå in på i detalj. Detta inlägg kommer fokusera på min upplevelse av Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551) i sig och min upplevelse av den.
Som Karin Tegenborg-Falkdalen mycket riktigt påpekar har vi inte så många bevarade källor från eller om Margareta Leijonhufvud. Särskilt inte före hon blev drottning 1536. För att kunna berätta om unionstiden och Gustav Vasas tidiga regeringsår, väljer Tegenborg-Falkdalen att nästintill helt överge Margareta för att berätta andra högadliga kvinnors (och mäns) historia: "De högadliga kvinnornas liv och agerande ger en ganska god bild av vad som förväntades av Margareta som drottning (2016:7)."
Jag vet inte om jag håller med då det är ett bra exempel på att inte se individen för den allmänna historien. Frågan man bör ställa är ifall den svenska rikspolitiska historien unionstiden och Gustav Vasas tidiga regeringstid är särskilt relevant när man ska berätta om Margareta Leijonhufvud. Hon var ett barn och det är en väldigt speciell tid i Sveriges historia. Det finns ingenting som talar emot att Kristina Nilsdotter (Gyllenstierna) inte var en viktig person i Margaretas liv. Kunde Margareta dock i sin drottningroll verkligen förvänta sig att under brutala former mista sin make, bröder och andra manliga släktingar och vänner för att en dansk kung blodbadade i Sverige medan hon själv blev förd till Danmark med sina barn och kvinnliga släktingar och vänner? Hennes make hade trots allt stabiliserat landet 1536.
Jag finner inte heller hennes svägerska Margareta Eriksdotter (Vasa) [1] särskilt relevant för vad Margareta Leijonhufvud kunde förvänta sig som drottning eller i övrigt. Inte ens hennes läsning och kontakt med Linköpings biskop Hans Brask. Hon dör också i Reval (dagens Tallinn) på nyårsafton 1536.
Margareta Leijonhufvuds moster, som också hette Margareta Eriksdotter (Vasa) [2] tycker jag är något mer relevant tack vare det nära släktskapet. Hon går dock i landsflykt tillsammans med sin andre make Berend von Melen 1525, så som förebild för en drottning, framstår hon som lite tveksam. Karin Tegenborg-Falkdalen menar att det är från mostern som Margareta Leijonhufvud fått sitt namn. Detta undrar jag då Margareta är ett namn som finns på flera medlemmar i Vasa-ätten. Det äldsta belägget för namnet i släktträdet jag kunnat hitta är Margareta Johansdotter som var gift med Kristiern Nilsson (Vasa) och som ska ha dött 1413 (Gillingstam 1952:176f).
Ebba Eriksdotter (Vasa) och Anna Karlsdotter (Vinstorpaätten) finner jag är relevanta att ta upp i en biografi om Margareta Leijonhufvud. De är hennes mor respektive mormor och det finns ingenting som tyder på att Margareta inte stod dem nära. Det är också trevligt att Karin Tegenborg-Falkdalen verkar ha insett samma sak som Kaj Janzon skriver i Vapenlikhetsfällan. Vapen och sigillbruk under svensk medeltid. En introduktion för släkthistoriker, jämte rättelser till Svenska medeltidsvapen (2015:4) nämligen att släktskapet från åtminstone 1000-talet och ännu på 1500-talet räknas bilateralt, d.v.s att moderns släkt är lika viktig som faderns. Fokus i genealogin är alltid den vars släktträd ska skapas. Indelning i så kallade agnatiska ätter hämtas från kontinenten under tidigmodern tid.
Även om medvetenheten om Margareta Leijonhufvuds moders släkt är trevlig undrar jag vad som hände med hennes faders, d.v.s. den släkt vars vapensköld hon förde. Den släkt som något senare fixk namnet Leijonhufvud och som gav Karin Tegenborg-Falkdalen i uppdrag att skriva biografin.
Medan vi får morföräldrarnas, och även styvmorfadern Erik Eriksson (Gyllenstierna) historia berättas i större utsträckning. Om farföräldrarna Abraham Christiernsson (Leijonhufvud) och Birgitta (Brita) Månsdotter (Natt och Dag) får vi däremot bara höra att de är" riksråd" respektive "dotter till ett riksråd".
Abraham Christiernsson är belagd som riksråd 1493-1499, men verkar mer ha intresserat sig för godspolitik än rikspolitik. Han tillhör den riksrådsfalang som kritiserade riksföreståndaren Sten Sture d.ä. Detta är nog inte så konstigt sett till att han är gift med den kommande riksföreståndaren, och tillika en av Stens främsta kritiker, Svante Nilssons (Natt och Dag) syssling (se t.ex. Berglund 1975:33-58; Gillingstam 2009:13).
Birgitta Månsdotter (Natt och Dag) var mycket riktigt "dotter till ett riksråd", men det blir en märklig förenkling eftersom hennes far tillhör de mest kända svenskarna på 1400-talet: Måns Bengtsson (Natt och Dag) som mördade Engelbrekt. Det är med henne som godset Ekeberg i Närke hamnar hos familjen Leijonhufvud. En av hennes systrar hette för övrigt också Margareta, vilket också kan vara bakgrunden till Margareta Leijonhufvuds namn (Bengtsson 1975:33-54).
Det finns mycket att kommentera på i Karin Tegenborg-Falkdalens omfattande beskrivning om det som hände i Sverige under Margareta Leijonhufvuds uppväxt, men då jag inte finner det relevant för just förståelsen av Margareta, kommer jag att lämna det därhän och återkomma med detta i senare detaljinlägg. Det enda om perioden som jag tycker känns värt att ta med är att Margaretas far, Erik Abrahamsson (Leijonhufvud) från början stod riksföreståndare Sten Sture d.y. nära (De var bryllingar.), men senare blev oense med honom i samband med avsättningen av ärkebiskop Gustav Trolle. Han anslöt sig till Kristian II direkt efter Stens död och deltog 1520 i förhandlingarna både under den så kallade dagtingan i Uppsala och med Kristina Gyllenstierna om amnesti. Trots detta, blir han dödad under Stockholms blodbad (se t.ex. Berglund 1975:65-130).
Då det är en av ytterst få uppgifter vi har om Margareta under hennes uppväxt, är det även bra att Tegenborg-Falkdalen har med att hon, vid tiden för blodbadet, befinner sig i dominikanerkonventet i Västerås med sin mor och syskon. Det har omtalats som att det var enbart Erik Leijonhufvuds beslut att de skulle placeras där. Då fruar ofta verkar ha varit med och bestämt tillsammans med sina makar i högre utsträckning än vad tidigare ansetts, ser jag inget som motsäger att Ebba Vasa var delaktig i beslutet. I augusti 1520, ber Erik sin svärmor Anna Karlsdotter att få låna pengar till Ebbas och barnens uppehälle i Västerås. Detta tyder på att familjen Leijonhufvud inte var så rika som Karin Tegenborg-Falkdalen menar.
Det verkar inte som om Karin Tegenborg-Falkdalen kollade upp Sture-familjen i så mycket detaljer under arbetet med Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551). Egentligen behöver man nog inte göra det för att skriva en biografi om Margareta Leijonhufvud, men då Karin Tegenborg-Falkdalen själv valt att skriva mycket om dem, görs de relevanta i sammanhanget.
Ett av de tydligaste exemplen där Tegenborg-Falkdalen uppvisar bristande kunskap om Svante Sture är hans relation till Margareta. Enligt vad Tegenborg-Falkdalen kallar en "romantisk tradition" som ännu förs vidare i många publikationer (t.ex. Rangström 2010:42) ska Svante och Margareta som unga ha trolovat sig i hemlighet. När Svante kom tillbaka till Sverige efter sin långa vistelse utomlands hade Margareta redan gift sig med Gustav Vasa. Svante ska då ha sökt upp Margareta (under mycket oväsen enligt Tegenborg-Falkdalens fiktiva skildring) för att bedyra sin kärlek. Gustav kom plötsligt in och Margareta räddade då situationen genom att säga att Svante var där för att fria till hennes syster Märta. "Så kan det mycket väl ha varit (2016:10)", konstaterar Karin Tegenborg-Falkdalen. Hon pekar på att Svante och Margaretas fäder stått varandra nära, något som jag också tagit upp ovan liksom att de kom att bli oense och att Erik Leijonhufvud direkt efter Sten Sture d.y:s död övergav Svantes mamma Kristina Gyllenstierna för Kristian II.
Mycket bygger också på att det skulle finnas en konflikt mellan Gustav Vasa och familjen Sture. Det är inte helt en modern konstruktion, men om man granskar källorna närmare, framstår det mer som att andra personer på olika sätt försökt att utnyttja Sture-namnet på olika sätt för egen vinning. Till syvende och sist kvarstår dock faktumet att Vasa- och Sture-familjerna är väldigt nära biologiskt släkt med varandra: Kristina Gyllenstierna är Gustav Vasas moster. Detta är de flesta medvetna om. Däremot tas det otroligt lite hänsyn till det i tolkningar om relationen familjerna emellan. Detta kan dock bero på att väldigt lite hänsyn tagits till ovan nämnda betydelse av bilateral släktskapsräkning.
Karin Tegenborg-Falkdalen glömmer också ofta bort släktskapet. T.ex. när hon menar att Gustav Vasa tvingar Kristina Gyllenstierna att gifta sig med hans kusin Johan Turesson (Tre Rosor): "Genom äktenskapet med kungens kusin skulle Kristina Gyllenstierna komma in i kungafrändernas krets och först och främst vara Johan Turessons (Tre Rosor) husfru istället för Sten Stures änka (2016:30)." Ett märkligt uttalande baserat på en märklig tolkning av ett brev från Gustav Vasa till hans syster Margareta Vasa [1] 21 november 1525. Detta lämnar jag emellertid därhän så länge.
Karin Tegenborg-Falkdalen verkar oförstående inför att Kristina Gyllenstierna före sitt äktenskap med Johan Tre Rosor är närmare släkt med Gustav Vasa än Johan: Hon är hans moster. Johan är hans kusin. Tegenborg-Falkdalen verkar heller inte känna till Johans far, Ture Jönsson (Tre Rosor) särskilt väl. Ture är en minst sagt problematisk person som försöker ställa till det för Gustav genom bl.a. Västgötaherrarnas uppror (se t.ex. Schück 2013).
Liksom Karin Tegenborg-Falkdalen reducerar drottningrollen till att främst handla om att föda barn, reducerar hon också Kristina till att bara kunna vara husfru till Johan Tre Rosor och att hon i äktenskapet med honom helt tappar sitt förflutna som Sten Sture d.y:s änka. Detta är en märklig kommentar då hon dels är mor till Svante Sture och dels att de samtida svenskarna har all anledning att minnas henne främst som som Stens änka. Såväl historiska som nutida personer, även kvinnor, kan ha fler roller samtidigt.
Då Svante Sture är son till Kristina Gyllenstierna, har han samma släktskapsförhållande till Gustav Vasa som sin styvfar Johan Tre Rosor, d.v.s. kusin. Både han och hans mor borde vara självskrivna som Gustavs närmaste redan före de gifter sig.
Margareta Leijonhufvud föddes i början av januari 1516 och Svante Sture i maj 1517. De var alltså nästan 5 respektive ca 3,5 år i samband med Stockholms blodbad i november 1520. Då hade Margareta befunnit sig i dominikanerkonventet i Västerås sedan sommaren och deras fäder hade varit oense sedan avsättningen av ärkebiskop Gustav Trolle sedan i november 1517. Svante blir dessutom förd till Danmark sommaren 1521 och det finns inga belägg för att han är i Sverige före 1536 när Margareta gifter sig.
Även om det förekom att barn trolovades (t.ex. Kristina Gyllenstierna) är det inte särskilt vanligt i Sverige på 1500-talet. Man ska heller inte förminska barns förmåga att känna kärlek, men så små barn kan knappast ha "trolovat sig i hemlighet." Man bör även ställa frågan vem av de tre inblandade i händelsen i Margareta Leijonhufvuds kammare (hon, Svante Sture och Gustav Vasa) som skulle tjäna på att berätta historien vidare.
Karin Tegenborg-Falkdalen hänvisar berättelsen till Olof von Dalins Svea rikes historia ifrån des begynnelse til wåra tider, efter hans kongl. maj:ts nådiga behag på riksens höglofliga ständers åstundan författad af Olof Dalin. Stockholm. 1-4. 1747-62 [Del 3], Tredje delen, första bandet, som innehåller k. Gustafs och k. Eriks tider från 1760 och jag har inte kunnat hitta äldre belägg än så. Ett av den historievetenskapliga Källkritikens främsta krav på källors trovärdighet är att de ska ha tillkommit så nära händelsen i tid som möjligt. Det blir därför märkligt att berättelsen om Svante Sture och Margareta Leijonhufvuds hemliga trolovning har fortsatt att tradera och att Tegenborg-Falkdalen också menar att den är trovärdig. Den återkommer som en röd tråd från prolog till epilog.
Karin Tegenborg-Falkdalen ägnar stort utrymme åt Gustav Vasas bröllopsplaner med sin första fru Katarina av Sachsen-Lauenburg. Det är bra att hon avfärdar myten om att Gustav ska ha slagit ihjäl henne och pekar på både vittnesmålet från hennes svåger, kung Christian 3 av Danmark och på undersökningen av hennes kvarlevor vid öppningen av Vasagraven i Uppsala domkyrka på 1940-talet.
Karin Tegenborg-Falkdalen menar att en "drottnings viktigaste plikt" var att föda tronarvingar. Det är ett vanligt uttalande, men om syftet är att lyfta fram drottningen (Uttalandet handlar om Katarina Sachsen-Lauenburg så oklart om Tegenborg-Falkdalen menar allmänt eller bara henne.) som kungens "politiska partner", blir det en märklig reducering att göra henne till främst en "barnproducent". Senare, citerar Tegenborg-Falkdalen Karl IX:s beskrivning om vad han sökte hos sin blivande fru. Karl beskriver att han behöver en kvinna som kan hjälpa och samarbeta med honom om att vårda och leda riket. Ingenstans nämns barnafödande som avgörande.
Giftasåldrar verkar intressera Karin Tegenborg-Falkdalen väldigt mycket. I Margareta regina - vid Gustav Vasas sida. En biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551) konstaterar hon att Margareta Leijonhufvud var 20 år gammal när hon gifte sig med den 40 år gamle Gustav Vasa. Hon lämnar det därhän efter det, men i Vasadrottningen: En biografi över Katarina Stenbock 1535-1621, ägnar hon ett helt kapitel åt att dels konstatera att åldersskillnaden inte var viktiga på 1500-talet och dels att rada upp åldersskillnaden mellan vasakungarna och deras gemåler (2015:33-35). Tegenborg-Falkdalen tar även upp berättelsen om att Margareta ska ha gömt sig i en kista när Gustav kom till Ekeberg för att fria. Denna historia har jag inte kunnat belägga i samtida källor (än) och den kista på Ekeberg idag som kallas drottning Margaretas kista är av yngre datum. Ihop med att inget tyder på att Margareta var olycklig i sitt äktenskap, tror jag att man kan avfärda historien om kistan.
Biografin fokuserar mer på Margareta Leijonhufvud från dess att hon blev drottning 1536. Stundtals blir det rikshistoria, men den känns mer relevant då Margareta aktivt deltar i den. Hon har kontakt med såväl undersåtar som drottningkollegor i andra länder och hon agerar som en mellanhand mellan folket och kungen. Med andra ord, var hon Gustav Vasas politiska partner. Hon dog tyvärr 35 år gammal efter en kort tids sjukdom 1551, men hennes eftermäle tillhör de bästa av de som givits svenska drottningar.
Referenser
- Berglund, Nils 1975. Ätten Leijonhufvud-Lewenhaupt under medeltiden (1356-1520), Akademisk licentiatavhandling år 1965, Leijonhufvudska och Lewenhauptska släktföreningarna, Halmstad
- von Dalin, Olof 1760. Svea rikes historia ifrån des begynnelse til wåra tider, efter hans kongl. maj:ts nådiga behag på riksens höglofliga ständers åstundan författad af Olof Dalin. Stockholm. 1-4. 1747-62 [Del 3], Tredje delen, första bandet, som innehåller k. Gustafs och k. Eriks tider, Stockholm
- Elam, Ingrid 2026. Läsa liv: Biografin - en levnadsteckning, Natur & kultur, Falun
- Gillingstam, Hans 1952. Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden. Släkthistoriska studier, Stockholms högskola, Stockholm
- Gillingstam, Hans 2009. Det svenska riksrådets världsliga medlemmar under medeltiden, Runica et Mediævalia Opuscula 12, Stockholms universitet, Stockholm
- Janzon, Kaj 2015. Vapenlikhetsfällan. Vapen och sigillbruk under svensk medeltid. En introduktion för släkthistoriker, jämte rättelser till Svenska medeltidsvapen, Svensk Genealogisk Tidskrift 2015:1, Svenska Genealogiska samfundet, Stockholm
- Rangström, Lena 2010. En brud för kung och fosterland. Kungliga svenska bröllop från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf, Livrustkammaren/Atlantis, Värnamo
- Schück, Herman 2013. Ture Jönsson (Tre rosor), den sista medeltida stormannen, Sällskapet Runica et Mediævalia Opuscula 17, Centrum för medeltida studier, Stockholms universitet, Stockholm
- Tegenborg-Falkdalen, Karin 2015. Vasadrottningen: En biografi om Katarina Stenbock 1535-1621, Historiska media, Falun
- Tegenborg-Falkdalen, Karin 2016. Margareta Regina - vid Gustav Vasas sida, en biografi över Margareta Leijonhufvud (1516-1551), Setterbergs förlag, Litauen
- Uusma, Bea 2025. Expeditionen: Min kärlekshistoria, Norstedts, Lettland
