Norbert Elias menar att man i statsbildningsprocessen i Europa/Västvärlden kan se tydliga tendenser på hur mänskliga beteenden allt mer kommer till att kontrolleras. Inte av statsmakten, utan av människorna själva, framför allt när man umgicks i grupp. Man lärde sig självbehärskning, inte minst vid matbordet och i sovrummet.
Något jag särskilt fäste mig vid var Norbert Elias genomgång av etikettböcker som gavs ut från medeltiden och framåt. De har sitt ursprung i de etikettregler som kyrkans män började skriva ner från ca 1100-talet. Under 1200-talet skrev sedan aristokratin etikettböcker på folkspråken. Dessa var ofta skrivna på vers för att de skulle kunna förmedlas muntligt till icke-läskunniga. Ledordet för medeltidens etikettregler är höviskhet. Detta hamnar under renässansen i skymundan för begreppet civilité som på 1700-talet ersätts av civilisation.
Av renässansens etikettböcker, ägnar sig Norbert Elias mest åt Erasmus av Rotterdams De civilitate morum puerilium som utgavs första gången 1530. Den översattes 1620 till svenska av Jonas Hambraeus. Titeln översattes då till En gyldenne Book om unga personers Sedhers Höffveligheet.
Om man betraktar människors beteende och beteendekoder på 1500-talet kastas man ständigt mellan intrycken 'det där är fortfarande helt medeltida' och 'det där är ju precis som vi tycker idag.' Och just denna skenbara motsägelse motsvarar uppenbarligen verkligheten. Människorna på den här tiden har ett dubbelt ansikte. De står på en bro. Beteendet och beteendekoden har kommit i rörelse, men rörelsen är långsam (Elias 1989:175).
Renässansens etikettböcker blir alltså en brygga mellan medeltiden och modern tid. En förändring är att Erasmus och hans samtida under renässansen började studera mänskligt beteende inför skrivandet av etikettböckerna. Detta illustrerar det intresse för människor som kommer med renässanshumanismen. Trots detta finns, ännu mycket kvar av medeltiden på 1500-talet, särskilt i Norden/Sverige. Även om mycket nytt kommer med Gustav Vasa, är hans sätt att styra Sverige på många sätt medeltida. Detta uppmärksammar t.ex. Dag Retsö i kapitlet Med hand och mun, med bud och brev. Närvaro och auktoritet i Sverige 1300-1560 i antologin Politiska rum. Kontroll, konflikt och rörelse i det förmoderna Sverige 1300-1850 (2014:113).
Förändringarna kommer ur en uppluckring av de medeltida samhällsklasserna och etikettböckerna under 1500-talet skrivs därför till en ny hovgemenskap med ursprung i flera delar av samhället.
"Människor som tvingas leva tillsammans med varandra på ett nytt sätt blir känsligare för andras impulser. Inte plötsligt, men så småningom, blir beteendekoden strängare och man väntar sig mer hänsyn till varandra", skriver Norbert Elias (1989:172) och det är definitivt något som passar lika mycket in på dagens samhälle som på renässansen. Medeltiden hade inte lika strikt social kontroll som senare tider. Reglerna spreds via kyrkan i samhället och upptogs främst av det övre borgarskiktet. Där både härmade man beteendet och anpassade det efter sin egen sociala kontext. Från och med 1700-talet, börjar också adeln att förborgerligas när borgarnas seder sprids uppåt.
Norbert Elias intresserar sig för Kontinentaleuropa (främst Frankrike och Tyskland) och det finns säkert olikheter med Sverige/Norden, men jag finner ändå hans civilisationsteori intressant. Det passar väldigt väl in med mina egna tankar om varför frälset uppstår i Sverige i slutet av 1200-talet. Jag har kommit att se Alsnö stadga som ett försök att tygla ett gäng extremt våldsamma stormäns gränslöshet genom att ge dem plikter och kräva samhällsansvar av dem. Perioden innan har varit präglad av maktkamper mellan dem och detta har skapat kaos (se t.ex. Lindkvist 2019:39-47). Att göra dem ansvariga för rikets försvar och ge dem privilegier som t.ex. skattefrihet som lön för mödan är att låta dem använda aggressiviteten till något samhällsnyttigt. Vad jag kommit att finna intressant med 1500-talets frälse/adel är att det kommer ett vetenskaps- och bildningsideal till dem i och med renässansen. Det tar ett tag innan det riktigt slår igenom och frälset/adeln kan därför sägas vara uppdelad i två grupper: en som fortfarande är krigsfokuserad och en som är mer vetenskaplig och som mer satsar på bildning. Det stämmer även tidsmässigt med att staten blir mer och mer byråkratisk och att frälset/adeln därför får delvis andra plikter. Det här är något jag gärna skulle vilja studera vidare, men det får vänta just nu.
Referenser
- Elias, Norbert 1989 (1939). Civilisationsteori del 1. Sedernas historia, svensk översättning: Berit Skogsberg, Atlantis, Stockholm
- Lindkvist, Thomas 2019. Del I. Klerkernas tid 800-1520, i: Det svenska samhället. Klerkernas och adelns tid. 800-1720, (Thomas Lindkvist & Maria Sjöberg), Studentlitteratur, Lund, s 27-228
- Retsö, Dag 2014. Med hand och mun, med bud och brev. Närvaro och auktoritet i Sverige 1300-1560, i: Politiska rum. Kontroll, konflikt och rörelse i det förmoderna Sverige 1300-1850, red: Mats Hallenberg & Magnus Linnarsson, Nordic Academic Press, Falun, s101-113
