Temavisning, Stockholm: Staden och slottet 27 maj 2026

I onsdags kväll (27 maj 2026) deltog jag i en kombinerad stads- och museivandring i Stockholm. Den är ett samarbete mellan Medeltidsmuseet och Museum Tre kronor och började med att vi mötte upp Medeltidsmuseets Marit Holgersson vid Storkyrkan. Hon tog oss med runt Storkyrkan och in på Stortorget samtidigt som hon berättade Stockholms historia från dess ännu ganska diffusa förhistoria under sen järnålder fram till Stockholms blodbad 1520 och Gustav Vasas regeringstid. Men hon berättade också om livet i staden. Om rådstugan som låg där Börshuset ligger idag och som revs på 1760-talet och om den så kallade kåken som låg i ena hörnet av Stortorget och som givit namn åt Kåkbrinken.

Där fick man sitta om man begått brott samtidigt som ens brottsoffer måste komma med mat åt en. Marit var noga med att påpeka att det medeltida rättssystemet byggde på en humanistisk tanke och att många brottsoffer kom att be i rätten för de som utsatt dem för brott.

Det där är en sida av det förmoderna rättsväsendet som ofta överses i dagens ofta blodtörstiga "historieunderhållning" (Det där med att förstå något ordentligt jämfört med ytliga historiska kunskaper som jag tagit upp i tidigare inlägg.). Karl IX:s så kallade mosaiska lagstiftning togs upp som jämförelse. Den demoniseras ofta, men fungerade egentligen på samma sätt. Det förmoderna rättssystemet i Sverige är baserat på den kristna tanken om ånger och försoning. Straffen är hårda för att de skulle avskräcka folk från att begå brott. Man resonerade så att när man väl ska bestraffanågon är det för sent: brottet är redan begått. Det är därför man får en bättre uppfattning om rättsväsendet i förmodern tid om man studera domarna och inte lagstiftningen i sig. Man måste också ta hänsyn till statistik och reflektera över vad den säger om t.ex. hur vanligt brottslighet var. Enligt Dick Harrison i boken Stockholms blodbad (2019) finns det 2000 anteckningar om 1400 faktiska och misstänkta brott i Stockholm i stadens tänkeböcker mellan 1474 och 1492. Man får intrycket att detta är jättemycket, men om man tänker sig att det handlar om en period på 28 år, handlar det om ca 78 brott per år och däribland förekommer alltså brott som bara är misstänkta inräknade. 

Marit lämnade av oss vid entrén till Museum Tre kronor där Gabriel Norburg tog över visningen. Han gick igenom slottet Tre kronors historia från det byggdes tills det brann ner. Liksom Marit, var han en bra guide som förklarade lättbegripligt och engagerat. Däremot reagerade jag på ett par saker han sa: Han menade att det finns fler tecken på brand på slottet än de skriftliga källorna berättar om belägringar av borgen. Detta skulle alltså bevisa att de skriftliga källorna undanhåller en del av dem. Belägringar och stridigheter är dock inte enda händelserna som leder till att bränder uppstår på slott. Den stora branden 1697 skedde ju trots allt inte i samband med en belägring eller ett anfall. Jag behöver kolla upp brandlager och -horisonter i resterna efter Tre kronor lite närmare för att se när och hur det ser ut. Jag finner dock ingen orsak till att bara utgå ifrån att det rör sig om stridigheter.

Under Gustav Vasas regeringstid var Danmark inte Sveriges huvudfiende. Danske kungen Christian III var Gustav Vasas svåger. Han var gift med Dorotea av Sachsen-Lauenburg, syster till Gustavs första fru Katarina av Sachsen-Lauenburg. Huvudfienden var Ryssland, som blir ett konkret hot mer mot slutet av Gustavs regeringstid.

Att Kristina Gyllenstierna skulle ha kapitulerat och att enda gången Tre kronor faller, vänder jag mig också emot. Det är något jag ser väldigt ofta i svensk historieförmedling och som är en väldig förminskning av henne som befälhavare. Hon ger verkligen inte upp borgen förrän hon fått löfte om total amnesti åt alla. Hemming Gadh skriver också att hon är en väldigt hård förhandlare som vägrar gå med på Kristian II:s krav (se t.ex. Flemberg 2017:85f). 

Jag börjar fundera på om man inte blandar ihop Kristina Gyllenstierna med unionsdrottning Kristina av Sachsen, som var gift med kung Hans. Hans lämnar henne att föra befäl över Tre kronor i oktober 1501. Borgen belägras av den svenske riksföreståndaren Sten Sture d.ä. och 29 januari 1502 berättas hur man ropade från borgmuren att man saknade förnödenheter. 6 maj kapitulerade Kristina av Sachsen. Under belägringen har hennes make funnit precis allt annat viktigare än att undsätta henne, vilket säger något om kung Hans syn både på sin fru och Sverige (se t.ex. Schück 2013:18f).

Vad lärde jag mig? Med en masterexamen i arkeologi och dessutom ett jättestort intresserad för medel- och Vasatid förstår jag att jag inte är den direkta målgruppen. Jag visste det mesta, men tyckte ändå det var riktigt trevligt. Det fanns också en del saker som var nya: 

• När man står i entrén till Museum Tre kronor, är yttermuren från 1700-talet medan den inre muren är medeltida. Egentligen borde det vara självklart sett till när jag vet att de olika delarna är byggda, men jag aldrig tidigare reflekterat över det. 
• De medeltida slottsmurarna är 5,5 m tjocka. Det är de tjockaste slottsmurarna i hela Östersjöområdet.
• Slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. hade ritat en plan för hur ett nytt slott skulle se ut före den stora branden 1697. Han fick tydligen en del pikar för det efteråt.
• Det var också roligt att få lite uppdateringar om de skelettgravar som påträffades mellan Storkyrkan och Stockholms slott för bara några år sedan. Detta har jag inte haft möjlighet att hålla mig uppdaterad om. Jag vill däremot helst läsa rapporten från den arkeologiska undersökningen före jag skriver något mer.

Temavisningen Staden och slottet kommer att hållas två gånger till i sommar (3 juni och 26 augusti 2026) och jag rekommenderar den varmt. Biljetter finns att köpa på Kungliga slottens hemsida.

Referenser

• Flemberg, Marie-Louise 2017. Kristina Gyllenstierna: Kvinnan som stod upp mot Kristian Tyrann, Santérus förlag, Falun
• Harrison, Dick 2019. Stockholms blodbad, Historiska media, Lund
• Schück, Herman 2013. Ture Jönsson (Tre rosor), den sista medeltida stormannen, Sällskapet Runica et Mediævalia Opuscula 17, Centrum för medeltida studier, Stockholms universitet, Stockholm